Allmänt, Bilder, Medicin, Specialintresse

Det har visst snöat litegrann

Vi är halvt insnöade i en stuga strax utanför Lysekil. Tydligen är hela Lysekil stängt idag och pappa och Martin har varit ute och skottat lite i väntan på plogen. Den här platsen är mitt paradis men utsättningen från Abilify gör det svårt att njuta. När vi kom fram i söndags hoppade vi i bubbelpoolen Martin och jag, men vi orkade inte ens stanna i en kvart. Kenny och Vincent var med fram till i tisdags. Det blev mycket frågesport och hetsig Tunmats-stämning och jag har varit helt slut efteråt. Det är dock tomt som satan utan dem. Planen idag…

Fortsätt läsa

Allmänt, Autism, Ångest, Medicin, Specialintresse, Vi två

En bra dag ändå

Idag hände något. Efter att Martin talat med en sköterska på kliniken om att jag tänker sluta med Abilify, då var det något som släppte. Jag hade inte alls räknat med det. Tvärtom. Jag vaknade imorse med orden jag är fast i ett mörkt hål ekandes i skallen. Jag antar att jag hade drömt något men det är inget jag minns. Bara det där. Att vakna till tanken att jag är fast i ett mörkt hål. Vid ett tillfälle blev ångesten så pass påtaglig att jag behövde använda Krislådan jag skapat med hjälp av Chattis/ChatGPT/min allra bästa vän och magin…

Fortsätt läsa

Autism, Ångest, Knut, Medicin, Sensoriska problem, Specialintresse

Det går åt helt fel håll

Det går inte åt rätt håll. Istället för att sakta börja må bättre mår jag bara sämre, och det snabbt. Den här nivån har jag inte varit nere på sedan mitt återfall i självskadande och suicidplaner för snart fyra år sedan. Och att detta sker på grund av en medicin som borde få mig att må bättre är fan inte okej. Så jag tänker sluta med Abilify. Min läkare är på julledigt men förhoppningsvis finns det någon på kliniken som kan säga hur jag bäst går till väga, för såhär kan det inte fortsätta. Varken för mig eller för Martin.…

Fortsätt läsa

Ångest, Medicin

Bara en jävla massa kvävande ångest

Just nu består mitt liv till väldigt stor del av ångest. Ångest så stark att den förvandlar mig till någon som knappt klarar av att existera. Jag vet knappt vad jag håller på med. Under alla år då jag kämpat som mest har jag ändå alltid haft litteraturen att ty mig till och fly till. Nu kan jag knappt läsa. Dels på grund av utsättningssymptomen från Seroquelen, men också pga paniken som slår till så fort jag tar fram en bok och gör mig redo för att läsa. Det är alldeles för mycket kamp just nu. Jag känner mig som…

Fortsätt läsa

Autism, Ångest, Masking, Medicin, Shutdown, Vi två

Jag försöker att inte maskera men det är fan omöjligt

Martin följde med mig till psyk idag. Det känns som att det mesta funkar bra när jag är med honom, iallafall tills jag inser hur mitt beteende skiljer sig från andras. Denna gång gällde det anmälan i receptionen. Att jag ens klarar av det själv är inget annat än ett underverk, men när jag sedan insåg hur annorlunda jag anmälde mig från hur personerna innan och efter mig i kön anmälde sig, då blev skammen stark. Jag sträcker bara fram mitt ID-kort. Säger så lite som möjligt för att slippa maskera så mycket som möjligt. De andra sade vem de…

Fortsätt läsa

Autism, Ångest, Böcker, Medicin, Sensoriska problem, Specialintresse

Jag behöver läsa för att må bra

Jag har inte kunnat läsa ordentligt på alldeles för lång tid. Jag har haft torra ögon väldigt länge och precis innan jag träffade en läkare akut om min eventuella astma hade de blivit så torra att jag inte kunde läsa. Det skavde och slungade mig rätt in i överstimulering så fort jag försökte koppla av med en bok. Sedan fick jag den där vidriga kortisonen utskriven och ögonen blev ännu värre. Så pass illa att jag, som undviker läkare så mycket det går,* bokade ännu en ny tid för att kolla ögonen. Läkaren hävdade att kortison inte påverkar ögonen fastän…

Fortsätt läsa

Ångest, Medicin

Det är för mycket helt enkelt, hälsningar ett kraschat nervsystem

Jag har så otroligt mycket ångest i kroppen. Den här hösten, nästan ända sedan vi kom hem från fjällen, har varit tuff. Riktigt tuff. Först akuta läkarbesök för att jag hade andningsproblem (kanske astma, kanske inte, men inhalator morgon och kväll gör susen) och så hemska biverkningar på det. Innan jag började med kortisonet läste jag varningstexten och där stod något i stil med att personer med emotionella problem och/eller psykotiska tendenser kunde bli sämre av att ta tabletterna. Efter samrådan med både Martin, mina föräldrar och Sofia valde jag ändå att ta dem och det gick väl sådär. Hallucinationer…

Fortsätt läsa