Det är så otroligt mörkt just nu. Jag vaknar varje morgon och vill omedelbart somna om. Jag vill inte dö, inte det allra minsta, men samtidigt är jag så fruktansvärt trött på livet och dessa djupa dalar jag regelbundet trillar ned i. Allt tar för mycket energi. Allt. Därför fastnar jag ofta i soffan, utan förmågan att göra något. Jag vet att jag behöver acceptera det här och sluta kämpa emot, men jag är livrädd för att sluta. Livrädd för vad som händer då. Jag vet logiskt att det är precis vad jag behöver göra men känslorna skriker motsatsen. Slutar…
Kategori: Sensoriska problem
Det går åt helt fel håll
Det går inte åt rätt håll. Istället för att sakta börja må bättre mår jag bara sämre, och det snabbt. Den här nivån har jag inte varit nere på sedan mitt återfall i självskadande och suicidplaner för snart fyra år sedan. Och att detta sker på grund av en medicin som borde få mig att må bättre är fan inte okej. Så jag tänker sluta med Abilify. Min läkare är på julledigt men förhoppningsvis finns det någon på kliniken som kan säga hur jag bäst går till väga, för såhär kan det inte fortsätta. Varken för mig eller för Martin.…
Överstimulering som blir till sorg
Vi spenderade julafton själva, Martin, jag och Knut. Planen hade varit att vi skulle firat med hans sida av släkten men då vi inte fick ta med oss Knut valde vi istället att stanna hemma. Först var jag ledsen för beslutet men julafton blev precis vad jag behövde. Paket. Lugn och ro. Bubbelbad. Långsam promenad till Dan-Åkes grav. Min puls håller på och strular. Långsam promenad innebar 165 i puls och jag trodde knappt jag skulle lyckas ta mig hem. Och så har det fortsatt. Minsta lilla ansträngning och pulsen skenar. Juldagen firade vi med min familj och trots alla…
Jag behöver läsa för att må bra
Jag har inte kunnat läsa ordentligt på alldeles för lång tid. Jag har haft torra ögon väldigt länge och precis innan jag träffade en läkare akut om min eventuella astma hade de blivit så torra att jag inte kunde läsa. Det skavde och slungade mig rätt in i överstimulering så fort jag försökte koppla av med en bok. Sedan fick jag den där vidriga kortisonen utskriven och ögonen blev ännu värre. Så pass illa att jag, som undviker läkare så mycket det går,* bokade ännu en ny tid för att kolla ögonen. Läkaren hävdade att kortison inte påverkar ögonen fastän…
Två autister på Fulufjället
Det verkar tyvärr vara omöjligt att i förväg veta var gränsen går för vad som ska vara för mycket. Imorse gick jag upp strax innan larmet för morgonmedicinen slog igång vid tio och en knapp timme senare var vi på väg mot Fulufjället. Naturnörden Martin hade såklart redan varit där men för mig var det första gången. Tanken var att vi skulle försöka ta oss de två kilometerna till Sveriges högsta vattenfall och tillbaka men Martin stoppade oss. Han är mycket bättre än mig på att sätta gränser och att lyssna på kroppen. Hade jag bestämt skulle vi gått de…