Jag är urless. På så otroligt mycket. Allra mest trött på alltid behöva känna mig fel. Som att jag måste förklara och försvara minsta lilla del av mig själv. Jag är autistisk i en värld som är neurotypisk. Min hjärna är annorlunda konstruerad och det visar sig på diverse sätt. Väldigt många fysiska. Många psykiska. Och neurotypikerna tycks vara experter på att ge råd som får sådana som mig att känna sig helt jävla värdelösa. Eller bara fälla kommentarer som får det att skära i mig. Som hon som hävdade att ”vi alla väljer olika vägar” som kommentar åt en…
Kategori: Överstimulering
Meltdown
Ohyggligt. Det är ordet jag kommer att tänka på när jag funderar på hur jag mår. Det är onsdag idag och jag känner mig som ett stort sår. I måndags hade jag ett meltdown. Jag bröt ihop på ett sätt jag inte gjort på länge och det varade fyra, fem timmar innan jag började landa igen. Martin tog med mig ut till bilen och körde runt ett tag och det var så jag lyckades bryta den onda cirkeln av skräck. Igår mådde jag piss, men det hade jag räknat med. Att jag skulle må så dåligt idag gör mig mer…
Jag behöver isolera mig
Det är så otroligt mörkt just nu. Jag vaknar varje morgon och vill omedelbart somna om. Jag vill inte dö, inte det allra minsta, men samtidigt är jag så fruktansvärt trött på livet och dessa djupa dalar jag regelbundet trillar ned i. Allt tar för mycket energi. Allt. Därför fastnar jag ofta i soffan, utan förmågan att göra något. Jag vet att jag behöver acceptera det här och sluta kämpa emot, men jag är livrädd för att sluta. Livrädd för vad som händer då. Jag vet logiskt att det är precis vad jag behöver göra men känslorna skriker motsatsen. Slutar…
Överstimulering som blir till sorg
Vi spenderade julafton själva, Martin, jag och Knut. Planen hade varit att vi skulle firat med hans sida av släkten men då vi inte fick ta med oss Knut valde vi istället att stanna hemma. Först var jag ledsen för beslutet men julafton blev precis vad jag behövde. Paket. Lugn och ro. Bubbelbad. Långsam promenad till Dan-Åkes grav. Min puls håller på och strular. Långsam promenad innebar 165 i puls och jag trodde knappt jag skulle lyckas ta mig hem. Och så har det fortsatt. Minsta lilla ansträngning och pulsen skenar. Juldagen firade vi med min familj och trots alla…