Hjärtat dunkar obehagligt. Lite som att det vibrerar i bröstet. Jag kom precis upp från ett bad. Hamnade på toastolen, vaggande, och dropparna från duschmunstycket kändes som hårda slag mot kroppen. Jag har alltid svårt med ljud men de senaste dagarna har det varit värre än vanligt. Jag tycks vara fast i en sensorisk överbelastning. Igår kunde jag knappt lämna sängen för att jag behövde fläkten mot mina lår pga något som kallas proprioception och taktil bearbetning och enkelt beskrivet handlar om ett starkt obehag i kroppen, oftast låren eller hela benen för mig, som kommer av överbelastat sensorsystem. Krångligt…
Jag vill inte förstöra en så viktig dag
Jag har så mycket ångest att jag inte riktigt vet vart jag skall ta vägen. Den idiotiska delen i mig säger att jag borde njuta och må bra nu när bröllopet närmar sig. Inte sitta sönderangstad i soffan. Men det är ju inte så det funkar. Allt detta snack om att tänka positivt och ta makten över sitt liv och mående får mig att vilja utrota världen typ. Shit. Jag måste andas nu. Förra veckan hanterade jag otroligt bra men det var ändå en fruktansvärt jobbig vecka och efter ett besök till Vingåker för att leta kostym till Martin gick…
Varför jag hatar att duscha
Martin såg till att vi skaffade badkar för att det här med att duscha var, och är, för mycket för mig. Martin själv tycker om att duscha, precis som de flesta verkar göra, och ändå är han nog den första som ändå förstått mig. Senast för ett år sedan satt jag på möte med min läkare på psyk som inte alls förstod varför det är så svårt för mig att duscha (hur psykiatri inte per automatik också involverar neuropsykiatri kommer jag nog aldrig förstå). När människor har frågat vad det är som gör det så svårt har jag inte kunnat…
Att vakna mjukt
Jag försöker vakna mjukt. Vad det innebär finner jag ut i stunden. Som: öronpropparna får sitta kvar fastän jag vaknat så jag inte slungas in i omvärldens oljud. Och kaffet dricker jag i sängen med rullgardinen fortfarande neddragen och endast lampor med varmt ljus påslagna. Bara de här små sakerna har minskat det starka obehag jag annars upplever när jag vaknar. Jag tror att det brukar vara ångest. Ångest och stress. Att omställningar är jobbiga för mig har jag nog alltid vetat, men att de här små omställningarna påverkar så mycket har jag inte förstått förrän nyligen. Omställning från sömn…
Äntligen återställd
Jag har länge tänkt att jag är ganska duktig på det här med känslor, men faktum är att jag sällan inser att jag behöver än paus innan jag blivit överstimulerad. Det är först då, när allt känns överväldigande och jobbigt, som jag börjar ta hand om mig själv. Det handlar väl om lärdom tänker jag mig. Både igår och idag har jag orkat med skogsturer. Det är korta och långsamma promenader som ger min själ och hjärna ro. Igår var vi till Tripphult, en av mina favoritplatser att besöka. Efter promenaden hoppade Knut ned i sjön och svalkade av sig.…
Alla dessa sinnesintryck
Det känns som att jag blir överväldigad så fort jag lämnar sängen. Bokstavligen. Jag fick en kallelse till mitt årliga läkarmöte på Karla och överstimuleringen var ett faktum så fort jag ringde upp mamma. Det var ljud i bakgrunden, och tiden behöver bokas om, men att komma fram till när kändes omöjligt. Före bröllopet? Helst inte. Jag behöver vila så mycket som möjligt. Och vilken tid? Inte för tidigt. Morgnar är den värsta tiden för mig. Oftast är jag inte vaken förrän tio, just nu sover jag oftast en bra bit till efter tolv, och så tar det timmar för…
Den här förbannade återhämtningen
Återhämtningen tar betydligt längre tid än vad jag önskar. Efter besöket till Officersmässen i måndags mådde jag sämre igen igår. Lämnade inte sängen för annat än toabesök och så ett alldeles för ansträngande bad på kvällen. Idag har jag också spenderat mesta delen av dagen i sängen men efter en tupplur åkte vi iväg till Herrfallsäng så Knut fick en chans att rusa av sig. Nu är jag inne i sovrummet igen och fläkten är igång. Rullgardinen har inte varit upprullad på flera dagar. Det här med ljuset är mycket mer krävande än jag insett och jag längtar efter mörkret.…
Månadens hyllvärmare – September
Det här är något så ovanligt som en bok jag knappt minns att jag köpt. Men den låter väldigt intressant så jag har lite svårt att förstå hur den blev en hyllvärmare. Nåja, dags att börja läsa.
33 dagar kvar
Idag känns det mesta väldigt mycket lättare. Främst beror det nog på att det gick så bra för Martin att återvända till jobbet, men också för att vi äntligen fått svar av alla bröllopsgäster så vi nu vet vad de vill äta, och för att vi var iväg till Officersmässen i Sannahed. Det är där vi ska ha bröllopsmiddagen. Vi var där med mina föräldrar och Martins mamma Annica och det var till och med finare än vad jag föreställt mig. Medan vi gick rundvandringen gick jag runt och rös av välbehag, något en byggnad nog aldrig lyckats med tidigare.…
Kvaddad
Sedan jag hamnade i shutdown-läge igår är jag kvaddad. Jag har ju hört om att det kan ta dagar för folk att bli återställda efter shutdown, men jag trodde ärligt inte att det gällde mig. När jag tog medicin vid tio imorse lyckades jag hålla mig vaken. Låg i sängen i 40 minuter innan jag lyckades ta mig upp och hamnade sedan i soffan. För att jag var så trött bestämde jag mig för att se en konsert med Marilyn Manson på YouTube i ett försök att fånga lite energi genom att ägna mig åt ett specialintresse. Under själva konserten…