Vi har det bra.
Jag skulle vilja säga att vi har det oförskämt bra, fast egentligen vet jag ju att vi förtjänar det, båda två.
Martin ordnade med det mesta inför resan. Packningen var tydligen för svår för mig att hantera med allt annat som pågick i och med bröllopet. Och precis som väntat sov jag dåligt natten mellan lördag och söndag. Dels tog det tid att somna, dels drömde jag mardrömmar om att jag råkade ha sönder min vigselring.
Hur som.
Här är det underbart. Utsikten är som ni kan se fenomenal.
Och stugan är rätt fantastisk den med. Knut trivs lika bra som vi gör och han fann snabbt sin plats i soffan.
Jag hade räknat med ångest när vi väl kommit fram, så som det brukar bli när jag gör något som avviker från det vardagliga, men ångesten har varit helt frånvarande. Det var inte ens svårt eller jobbigt att somna första natten.
I måndags drack jag mitt morgonkaffe ute på altanen. Martin hade som vanligt redan varit vaken flera timmar så det var snarare lunchkaffe för honom.
Det har dock varit för mycket för mig som skett den sista tiden så det har mest blivit vila hittills. Igår kände jag mig febrig och sjuk, så som det ofta blir när jag är överstimulerad, så efter lite natursightseeing låg vi i soffan och glodde på Buffy och bara mös.
Idag behövde jag sova middag, men efter det försvann iallafall feberkänslan. Jag är fortfarande urlakad och trött men tacksam att jag ändå mår bättre. Eftersom det regnat idag har det blivit en hel del läsning i soffan och jag läste ut en fantastisk bok om autism.
Imorgon är planen att åka någonstans och kanske försöka promenera lite. Knut har haft sin vilodag idag, så han förtjänar en extra speciell promenad tycker jag och jag längtar efter en vacker promenad i naturen, men det är tveksamt om kroppen kommer gå med på det.