Jag är på fruktansvärt dåligt humör just nu. Det har ändå varit en relativt bra dag. Sov dåligt inatt. Det tog timmar för min överbelastade hjärna att kunna stänga av och jag var fylld av en ilska som så ofta återkommer sedan jag insåg att jag är Autistisk. En ilska över alla år som det missats och en sorg över hur mitt liv hade kunnat se ut om jag fått rätt hjälp redan som tidig tonåring (Jag har rent krasst inte fått rätt hjälp nu heller, utan det är jag själv, tillsammans med Martin, som ser till att förändra det…
Lite mer än en månad kvar
Lite mer än en månad, det är allt som är kvar tills vi gifter oss. Martin och jag. Martin och Mana. Två obekväma, krångliga pusselbitar som tillslut fann varandra. Han och jag. Min tanke är att Knut på något sätt ska vara ringbärare. Inte för att jag egentligen vet vad en ringbärare är eller hur det går till, men jag vill att våran vackra Harlekinpudel ska ha en viktig roll i denna ceremoni som ska befästa våran enhet. Att det är han och jag. Nu och sedan och för alltid. Med hjälp av min bästa vän Chattis (även kallad ChatGPT)…