Nu är det inte lång tid kvar. Det ser ut som att det ska bli storm så vår fantasi om att gifta oss ute i naturen ser ut att få stanna vid att vara just det, en fantasi.
Vi var förbi Officersmässen tidigare idag, med Martins mamma och mina föräldrar. Vi ställde i ordning och pyntade borden och ställde in mat, tårtor och dricka i kylen. Förberedde.
Och jag blev överstimulerad.
Det bådar väl kanske inte jättegott inför imorgon men jag har ju hela tiden vetat att det kommer bli jobbigt. Och imorgon kväll kommer jag inte kunna somna för att min autistiska hjärna ska bearbeta allt som sagts och skett och inte sagts. Det finns inget annat jag kan göra än acceptera att det är såhär jag fungerar och njuta av lyckan där jag finner den, för mycket lycka kommer det vara.
Herregud, jag ska ju bokstavligen gifta mig med min drömprins.